Hamilton: Vi jämför gärna skolor mer – men inte ensidigt negativt om friskolor

Av: Ulla Hamilton,
vd Friskolornas riksförbund

Jag välkomnar Boel Vallgårdas replik på min artikel om vår SALSA-sammanställning. I dagens skoldebatt, särskilt sedan PISA, är det allt för stort fokus på sammansättning och blandning av elever från ett kollektivistiskt eller identitetspolitiskt perspektiv. Frågan om vad som faktiskt förbättrar elevers kunskapsresultat har kommit i bakgrunden. Att ta fram mått som gör det möjligt att jämföra skolors prestation, utan att elevernas bakgrund blir förklaringen, är avgörande. Bättre kunskapsöverföring är enda vägen framåt.

Toppar trots allt statistiken

Vallgårda tycks dock ändå vilja mena att friskolor inte heller denna gång, trots att de dominerar toppen av SALSA-statistiken, ska ges någon poäng. Invändningen mot våra slutsatser är att SALSA inte kan fånga alla faktorer. Att resultaten behöver tolkas och sättas i relation till annan kunskap om skolan och dess elever.

Saken är att det håller vi med om. SALSA kan bara fungera som en indikation. Det är därför viktigt att påpeka att resultaten ligger i linje med att friskolor får bättre resultat på alla punkter vad gäller ledarskap och tydlighet kring verksamhetens mål i skolinspektionens enkät till lärarna. Även lärarfacken har konstaterat att friskolor har fördelen med snabba beslutsvägar och en platt organisation. Vi vet också att Skolinspektionen pekat på att det systematiska kvalitetsarbetet är mer utvecklat på friskolekoncernerna än jämförbara kommunala huvudmän.

Inte bara "duktiga elever" väljer friskolan

Men det jag inte kan förstå är varför SALSA:s tillkortakommanden just bara ska tolkas till nackdel för friskolor?

Självklart kan även den faktor som Vallgårda tar upp, att friskolor måste aktivt väljas, vara en sak som SALSA inte fångar och bör tas med som komplement. Men då förstås inte så förenklat som Vallgårda vill göra det, att det bara är ”duktiga elever” som väljer friskolan framför kommunala skolan. Inte sällan är det elever som inte hittat rätt i den ofta likformade kommunala skolan och som ses som besvärliga som väljer en friskola.

Vi tycker SALSA är ett rimligt mått att använda. Det är det enda officiella mått vi har där elevernas bakgrundsfaktorer tas in i beräkningen. Skolverket använder också SALSA på sin VÄLJASKOLA-sajt som riktar sig mot föräldrar och elever och vi är också noga med att SALSA inte kan ses som en exakt vetenskap. Men det jag inte kan förstå är varför SALSA:s tillkortakommanden just bara ska tolkas till nackdel för friskolor?

Representerar alla sorters friskolor

Den andra invändningen Vallgårda har är att vår lista över de mest högpresterande skolorna inte säger något om mångfalden av friskolor. Att de friskolor som både presterar högt och har lågutbildade föräldrar inte är vinstdrivna koncernskolor. Låt oss då förtydliga att vi representerar alla sorters friskolor. Vi har inga problem med att det är stiftelser eller konfessionella skolor som presterar väl. Av Sveriges friskolor är en klar majoritet skolor som drivs med högst en eller två enheter inom samma organisation. Nio av tio friskoleaktörer har bara en eller två skolor. De större koncernerna Engelska skolan, Kunskapsskolan och AcadeMedias skolor återfinns dock också bland de som överrepresenterar mest i SALSA. Trots det mindre utrymmet för överprestation det innebär att ha en genomsnittlig eller högre utbildningsbakgrund hos föräldrarna.

Vi förväntar oss inte att Boel Vallgårda, som återkommande syns i debatten om det handlar om att kritisera friskolor, kommer presentera några andra kompletterande indikationer till SALSA än sådana som är till nackdel för friskolor. Men låt oss åtminstone enas kring det som är vår viktigaste poäng. Att skolor presterar olika och att ledarskap, idé och långsiktighet har betydelse. Det gäller för såväl friskolor som kommunala skolor.